På min söndagspromenad dök ett minne upp helt plötsligt, bra så där. Det bara ploppade upp. Linnea var ungefär 3 år (vårt vackra barnbarn) då hennes pappa vår äldsta son pussade henne och sa hon var hans flicka. Då gjorde jag detsamma för att visa Linnea att Morgan var min (vår) son, jag pussade honom. Det var en underlig känsla för han hade skägg och var vuxen. Det var som att pussa en vilt främmande man, fast det var min lilla pojke som blivit vuxen.
Promenad på drygt 8 km idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar